Kan säga så här, att så länge världens mest stressade ssk inte är på jobbet så går det bara fint att jobba. Men det är ju lite besvärligt att vara ny och försöka ordna med sina egna patienter när hon tycker att man ska ta och göra hennes jobb också medan hon springer runt och är stressad och inte får något gjort.. Fast ja, datasystemet är värdelöst jämfört med BMS och allting ska dubbeldokumenteras i pärm, kardex och i datorn.. Något annat man inte är van är att man vet lite väl mycket om vissa patienter och ofta är de släkt med någon man känner eller vet vem det är. Så var det ju inte för mej i Umeå. Jag föredrar nog att inte känna till sådant som jag inte behöver om mina patienter. Men jobbar man i en liten stad där man vuxit upp är det ju oundvikligt. Man vänjer sig väl.
På måndag får jag veta om jag får lägenheten jag vill ha. Får jag inte den så satsar jag på att flytta till Luleå till hösten. Om jag inte hinner ändra mej och börjar tycka att Piteå är underbart :P
Snart kommer min morbror hit med Hugos bror (Hugo är alltså en hund, vi har även hans mor Hilda), dom har jag inte träffat på väldigt länge.
Och nästa helg så är jag långledig och hoppas att Elina kommer och hälsar på !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar