Detta kan inte vara hälsosamt

Lillebror har lånat min bil och leker privat skolskjuts, han tror att jag är sur över att han kör två vändor in till stan, totalt åtta mil och att jag tycker det blir dyrt.

Även om jag inte tycker det är roligt att någon annan kör upp min bensin så är ju inte det så mycket att bråka om ! Men jag får PANIK av att sitta här helt själv i skogen utan att kunna ta mej någonstans. Vad som skulle kunna hända som gör att jag måste ta mej någonstans fort vet jag inte.. Men jävligt jobbigt är det ändå..

Ett eget bo om tre månader

Jag fick lägenheten, inflytt första juli. Jag har inte ens sett lägenheten ännu, det verkar vara ett riktigt pucko som bor där nu och hon är inte i pite och hon vet inte när hon kommer tillbaka.. jag är lite rädd att det ska vara en knarkarkvart där dom har rökt 8 pkt om dagen.. men så illa är det nog inte ! Det bästa är att det är en billig lägenhet så om jag vill åka någonstans så kan den stå tom eller så får lillebror hyra den av mej.

Ett tag har jag tänkt göra slingor i mitt hår som jag tycker var ganska tråkig färg, så igår satte jag igång. Men som vanligt när det gäller mej och håret så ändrar jag mej mitt i ! Det får blir blont, men jag är inte klar ännu så det kan ju bli något helt annat innan det är klart.. :)

Så fort tiden går

Kan säga så här, att så länge världens mest stressade ssk inte är på jobbet så går det bara fint att jobba. Men det är ju lite besvärligt att vara ny och försöka ordna med sina egna patienter när hon tycker att man ska ta och göra hennes jobb också medan hon springer runt och är stressad och inte får något gjort.. Fast ja, datasystemet är värdelöst jämfört med BMS och allting ska dubbeldokumenteras i pärm, kardex och i datorn.. Något annat man inte är van är att man vet lite väl mycket om vissa patienter och ofta är de släkt med någon man känner eller vet vem det är. Så var det ju inte för mej i Umeå. Jag föredrar nog att inte känna till sådant som jag inte behöver om mina patienter. Men jobbar man i en liten stad där man vuxit upp är det ju oundvikligt. Man vänjer sig väl.

På måndag får jag veta om jag får lägenheten jag vill ha. Får jag inte den så satsar jag på att flytta till Luleå till hösten. Om jag inte hinner ändra mej och börjar tycka att Piteå är underbart :P

Snart kommer min morbror hit med Hugos bror (Hugo är alltså en hund, vi har även hans mor Hilda), dom har jag inte träffat på väldigt länge.

Och nästa helg så är jag långledig och hoppas att Elina kommer och hälsar på !

Piteå

Hade några dagar här när jag ångrade flytten hit och jag var lite väl nere. Nu känns det bättre för jag har äntligen fått mej en bil och möjligheten att ta mej vars jag vill när jag vill gör mycket. Lägenheten i Umeå är tömd och städad så då har man inte det hängande över sig längre. Däremot känns det mest jobbigt att börja jobba igen. Till veckan jobbar jag dessutom 6 dagar av sju, på 75%, jag vet inte hur det går till.. Det finns inte så mycket mer att dela med sig av. Jag ska laga lite mat och sen gå och kolla säkringarna i bilen för bakre vindrutetorkaren fungerar inte.. suck.. men det kunde väl vara värre :)